Frozen

Igår såg jag på den animerade filmen Frozen.

Istället för att diskutera kvalité, disneykärlek och det vanliga "levde den upp till sin imdb-rating" tänkte jag ta det ett steg längre och diskutera en underliggande filosofisk teori som jag uppfattade.

1.
Drottning Elsa förvandlar allt hon rör vid till is (inklusive sitt eget kungarike) efter någon sorts förbannelse. Hon är godhjärtad genom hela filmen men allt hon gör blir fel och därför tvingas hon fly in i skogen.

2. Elsas lillasyster Anna träffar en man som heter Hans och man luras att tro att det är kärlek vid första ögonkastet.

3. När Elsa flyr in i skogen kommer Anna efter för att ställa allt tillrätta. Hans blir då ansvarig för kungariket.

4. Hans fängslar Elsa när hon kommer tillbaka och vill döda henne för att hon förstört sitt eget rike samt för att han vill ta makten.

5. Det är här det blir intressant.
Alla som ser filmen är vid det här laget på Elsas sida och det är fruktansvärt fel att hon blir fängslad. MEN, jag ser det så här.
Elsa har menat gott men gjort fel. Hans vill därför straffa henne och blir the bad guy och alla är på hennes sida. "Hon menade ju inget illa"

Disney (egentligen H.C Andersen eftersom det är hans saga från början) menar alltså att man inte ska bli bedömd enligt sina handlingar utan enligt sina intentioner. Men så ser ju inte samhället ut? Alla blir ju BARA bedömda efter sina handlingar. Fråga personen som var otrogen på fyllan men inte minns något, fråga inbrottstjuven som rånar för att försörja sin familj, fråga personen som snackar skit om andra för att bli accepterade i ett nytt kompisgäng. Alla dessa blir bara bedömda efter sina handlingar. Men inte i Frozen, där är det bara intentionen som räknas.

SÅ, är detta positivt? Borde det vara så här eller skulle rättsystemet genast raseras om det såg ut såhär? Jag är ganska säker på att samhället inte skulle fungera om man ändrade rättsystemet men kanske ligger det i människans natur att det är en stor skillnad på göra och mena, kanske borde man tänka så om människor man tycker om och bryr sig om? Att försöka förstå och inte bara döma?

Sidekick

Som en sidekick för att förtydliga att allt har minst två sidor och borde granskas därefter kommer jag ibland använda bilder och exempel för att illustrera min primära poäng.



Är det här en bild på Amsterdam som uppladdaren hävdar?
Inte vet jag, jag har aldrig varit där men jag väljer ändå att titta på bilden med kritiska ögon och av kommentarerna att döma är det nog ganska klokt.







Mycket händer i Ukraina just nu vilket betyder mycket liv på internet.

Hade jag bara sett den här bilden snabbt hade jag nog trott att aktivister står uppe på någon kulle med flaggor och bengaler i händerna.

Tittar jag igen, samt läser topp-kommentaren, ser jag att det var bara statyer. Vilket mer tyder på en häftig bild än tusentals ukrainska demonstranter.

Syfte

Jag har aldrig tidigare läst, eller över huvud taget följt någon blogg. Bloggar för mig har alltid varit en fjortisgrej förankrat i ett oförklarligt behov av att synas och höras utan att ha så mycket att säga, med fokus på att antingen spegla ett fejkat instagram-liv eller att bli ”känd”.

Detta har dock förändrats på senare år när jag insett att bloggar också används mycket som åsiktsforum. Väldigt ofta med PK-åsikter såsom:

-       ”kan inte träningshetsen sluta, man måste ju få äta lite godis när man vill?”

-       ”alla män borde vara feminister eftersom det handlar om jämställdhet”

-       ”SD är rasister”

-       ”kurvigt är sexigt”

Att bli känd genom en blogg betyder att man har många läsare. Många läsare betyder många människor som tolkar, tyder och tycker. Man påverkar alltid mer än man tror. Jag har de senaste dagarna fokuserat på att följa och läsa länkar till andra bloggar i blogginlägg. Där fokus ligger på att antingen hålla med eller att inte hålla med. Ingen behöver kunna något, vara påläst eller expert, alla bara tycker. Alldeles för många läsare, ofta unga, är inte källkritiska och har svårt att skilja på åsikt och fakta. Man borde alltid skaffa sig en egen grund att stå på och vara öppen för att ändra åsikter, gärna ofta och radikalt, för det är det som är det underbara med att tycka, ingen har rätt samtidigt som alla har rätt. Det farliga ligger i att endast följa en sorts åsikter utan en kritisk inställning. På sikt blir det då en sorts hjärntvätt och man glömmer bort att tänka själv.

Det är därför jag startar den här bloggen. För att dela med mig av mina egna, ofta kritiska och ibland väldigt kreativa åsikter. Ofta kommer jag kommentera andras åsikter och försöka peka på brister och avsaknaden av fritt tänkande. Jag vill mer än gärna diskutera, argumentera och ändra mig. Jag kommer ha starka åsikter men hoppas att många säger emot mig och att någonstans på vägen inser så många som möjligt att ingenting är rätt samtidigt som allting är rätt, det beror bara på vilken sida man står på och vilka argument man råkat höra eller läst.  

Jag väljer att skriva anonymt för att fokus inte ska ligga på nationalitet, kön, ålder, klass eller utseende. Det är bara då en åsikt kan stå ensam och bli bedömd för vad som faktiskt sägs, inte vem som säger det.